Mina fars berättelse

Min dotter har bett mig skriva om mina hundar som funnits vid min sida.
Vi kommer senare att prata om dressyr eller som min dotter säger lydnad.

Det började nog med att pappa kom hem med en rävunge. Vad hade hänt, var är hans mamma, vad äter en rävunge, var skall han bo, hur skall jag klara av att skydda honom från omvärlden?

Jag lät bygga ett litet hus på höga ben för att han skulle känna sig hemma. Det var på våren och vi tog reda på hur han skulle behandlas för att sedermera återvända till sitt rätta element. Mickel räv fanns nära mig dag som natt. Hösten kom och jag hjälpte till att skörda i trädgården och Mickel satt som vanligt vid mina fötter utan sele och koppel. Några meter bort sitter han och tittar på mig en längre stund. Plötsligt fjärmar han sig, men stannar upp och iakttar mig och min mor. Så reser han på sig och går långsamt bort från oss, men stannar än en gång till för att liksom säga tack, och adjö.

Jag tror att här väcktes mitt intresse för djur och framförallt hundar.

I Sollefteå fanns vid den här tiden en armehundskola. Här utbildades soldater för tjänst med hundar som väktare, jägare i infanteriet, skyddshundar för polisen. En stor avelsverksamhet. Det hade skapats fred men soldatundervisningen fortsatte. Armen hade c:a 100 hundar för sin undervisning, men ur säkerhetssynpunkt fordrades flera hundra fler med placering ute i landet som fodervärdar.

Nu såg jag en möjlighet att få en hund utan ekonomisk inblandning av föräldrarna. Min kompis Göran och jag kontaktade hundskolan för att eventuellt få bli utsedda till fodervärdar. Vi lyckades och mycket snart hade vi var sin schäfervalp. Nalle och Molle. Från den dagen kom jag att befinna mig på hundskolan för att följa undervisningen med soldaterna. Med tiden blev jag mycket god vän med utbildningsledaren fanj. Pålsson. Han tog sig an en mycket ung men stor hundvän. Uppdragen kunde gälla att motionera mobiliserade hundar från hela landet, till omhändertagandet av olika ”missfoster” från omgivningarna. På så sätt kom skaran av hundintresserade att bli stor, varför skolans chef major Blomqvist kallade samma några av oss för att göra skolan mer civil. Jag utsågs som kassör i den bildade styrelsen, och nu organiserades olika kurser och träningar. Vi hade ju tillgång till instruktörer, veterinär och övningsfält.

Nalle utvecklades mest som draghund och tyckte att dressyr var tråkigt. Vid ett års ålder blir han inkallad till Jägarskolan i Arvidsjaur. Inkallelse varade i 8 månader . Mycket raskt beslutar jag mig att med mina sista besparingar köpa en schäfervalp från en kennel i Gävle. Han hette Karr och blev inte så framgångsrik till utseendet. Ett öra ville inte resa sig. Vi lyckades reklamera köpet och erhöll en jättefin tik vid namn Assa. Det blev nu inte mycket tid med dressyr men jag hade fri tillgång till flera hundar på skolan. Det största intresset var nu draghundar. Fina soliga vinterdagar lånade vi draghundar med pulka och gjorde många underbara utflykter. Nu hade ju min Kerstin kommit med på utflykterna. Dressyr blev det ju inte så mycket av. Då får jag ett mycket fint erbjudande av hundskolan att köpa Assa mot att jag får en mycket välutbildad skyddshund med namnet Toukay af Loroley. Han var inte avelsduglig men välutbildad. Kerstin och jag skulle nu börja tävla med denna fina hund. Vi ville ju tävla med Toukay som brukshund och inte som skyddshund. Problemet var nu att få honom att förstå andra kommandon. Att ge skall var ett problem eftersom en skyddshund ger skall vid kommandot ”pass på”. Att lära gamla hundar sitta är inte bara ett talspråk. Som draghund var han helt underbar. Varje veckoslut hämtade Kerstin mig vi busstationen sittande i pulka med skrik höger eller vänster. De unga kära gick tätt intill varandra medan Toukay drog hem min väska.

Det var nu inte jag som hade utbildat hunden, men man hade lyckats väldigt bra med allt. Han uppskattade inte när min lillebror kom för nära matkoppen, men inga tänder eller morrande visade sig, men en knuff med huvudet så pojken föll omkull. Under biobesöken omvandlades han till tax och gömde sig under bänken. Vid SM för draghundar fick jag vid ett tillfälle deltaga som anställd vi hundskolan. Jag körde tre-spann utan last och sprang efter hundspannet. Inget pris och med ett klart nej till fortsatta tävlingar.

Det är oförståeligt att framförallt min mor ställde upp så mycket för mina olika hundar. Hos slaktaren inköpte hon lunga, strupe och andra köttrester, kokade, malde och blandade med ris eller potatis. Hundarna var aldrig sjuka eller magra. En stor insats gjorde hon när den lilla valpen Assa hade förtärt kaustiksoda. Munnen var helt uppsvullen liksom tungan. Veterinären rekommenderade avlivning men mor nekade. Hemma kokade hon upp mjölk och blandade in laxeringsmedel. Hunden fick upp massor och efter ett dygn var hon helt återställd. Vid en tid hade vi tre schäfrar i hemmet.

Efter militärtjänstgöring och giftermål fanns nu de ungas familj i Stockholm. Jag hjälpte en arbetskamrat men köpet av en cockerspaniel. Det visade sig att dom inte klarade av hunden, varvid vi lät Scout komma till oss. Han visade tydliga tecken på rädslor för Kerstin och framför allt hennes kjolar. Kerstin var hemma med vår son Thomas och vid ett tillfälle går de till affären. Lilla Thomas är ett litet spädbarn och ligger i barnvagn. På den tiden kunde man lämna barnvagn och hund utanför affären. När Kerstin kommer tillbaka ut hoppar Scout med glädje mot henne. Vad som hade hänt när hon var inne i affären fick vi aldrig reda på men hans rädslor för Kerstin var som bortblåsta. Det var en fin men uppskräm hund som blev en ypperlig sällskapshund i familjen.Vi fick dock lämna bort honom när vi tillfälligt flyttade till Umeå. Efter tre år besökte vi honom i sitt nya hem. När han med höga hopp hälsade på oss blev han plötsligt stående helt stilla framför husse. Han kunde erinra sig att på husse får man inte hoppa på. Vid återkomsten till Stockholm var vi nu utan hund igen. Nu föll vi för en strävhårig tax som skulle få plats såväl i hemmet som i bilen. Någon brukshund blev han dock aldrig.

Efter flytten till Norrköping var vi nu fem personer i familjen. Vid ett tillfälle kommer en granne springandes och Petter gör ett utfall och nafsar honom i bakbenet och vi fick genast ta bort honom, sådana beteenden är absolut inte ok.
Nu skulle vi finna ett rätt val av hund. Valet föll på en labrador från en kennel i Skåne. Familjen reser ned för att hämta valpen. När vi sitter där vid bordet börjar Thomas vrida och vända på sig, han hade ett problem. -Mor och far, jag har sparat en slant men inte så att det räcker, skulle jag kunna få låna lite pengar så köper vi en till hund. Sagt och gjort för kärleken till hundar är så stor och inte kunde vi neka pojken mot löfte att inte köpa en moped så det blev två valpar, Miska och Minka två svarta systrar. Barnen var helt underbara med sitt ansvar för hundarna. Thomas 16 och Pär 14 år gick valpkurs, någon utställning blev det också. Det blev dyra reparationer i hemmet, nytt kök och ett flertal tapetseringar. Att som barn få växa upp med dessa fina hundar har satt sina spår.

När så barnen lämnat hemmet och hundarna funnit ett andra hem i himlen, finner vi oss för ensamma. Valet blir en mycket vacker Irländsk Setter vid namn Lord. Lyckan blev kort eftersom han vid två års ålder dör i cancer. Innan han blev sjuk tog jag på mig att hunden hade dålig kondition då jag var över 70 år. Vi gick långa promenader och cyklade ofta men tillslut inser jag att han inte är frisk, hans lunga för fylld med cancer.
Helt desperat tilltvingar jag mig en Springer spaniel Mille 10 mån. gammal. Han blir för mig en stor levnadskamrat som trots sin dövhet kom att förstå så mycket. Hans ögon, när han undrar om husse orkar med, eller när han så energiskt plockar golfbollar.

Hunden har alltid varit min bästa vän.

Torbjörn Hemström

Annonser

Kosta Klövers Tindra ”Connie”

Kameran ligger på hallbyrån och greppar den när vi går ut, blir lite bilder.

Vill inte dränka Facebook eller Instagram med alla bilder så jag lägger ut här istället.

Avundsjuk

Idag fick vi sällskap av Tia till Älvas rehab på Alpha Ohm och man kan inte anklaga henne för att vara försiktig och rädd. Hon började med att försöka tränga sig in under grinden för att kolla vad som fanns där innanför. När Älva gick på traskbandet ville Tia in, absolut inte nervös och stirrig utan härligt nyfiken. När Älva var klar och karet var tomt knallar hon in för att undersöka.
Sen fick Älva sin stretching och massage och det blev för tråkigt att titta på så hon la sig ner och slumrade till. Men så fort Jonna var klar for Tia fram till Jonna och fullkomligt slängde sig ner i hennes famn, hon skulle också bli masserad, inte tal om annat!
Vi avslutar alltid med att hon får ligga på vibrationspallen och vips var Tia där uppe också.
wp-1467657128062.jpg

wp-1467657113744.jpg

Annelie kom ut till kvällen för ett litet pass för Sky och Tia.

wp-1467661181354.jpg

wp-1467661174016.jpg

wp-1467661166292.jpg